att sakna en ovana
okej, sanningen är nu den att jag saknar min älskade bästa vän jag hade för fyra-fem år sen.
varför? det var en ovana, det var ett dåligt mönster, det isolerade än från verkligheten och gjorde mig mer ont än gott. Men det fanns där ständigt- tryggheten var konstant, jag var trygg och hade något, som jag var säker på aldrig skulle överge mig. Det var istället jag som skulle behöva överge detta. fan fan fan. vem är man då. utan. detta.
ibland får jag intensiva attacker av saknad av DET, (det jävulska äckliga tankarna och monsterna) nu är typ en sådan. fuck! IT, right Back on u.
klarar mig fint utan dem
Kommentarer
Trackback
